Nu har jag hamnat i Dalarna efter en roadtrip från Kiruna via Stockholm. Det märks att man fastnat rejält för Norrland när man blir lite småledsen över att det är så mörkt på nätterna här. Midnattssol är typ det vackraste som finns.
Blir här i Dalarna ett par dagar innan det blir Stockholm igen. Lär väl tvinga mig att gå på lillebrors avslutning imorgon. Dessa förhatliga avslutningar. Det fanns inget värre när jag var mindre. Jag typ vägrade gå på en enda för jag tyckte de var så dryga. Mina päron tyckte det var helt okay så länge jag gick på min egen student. Och nu har jag en lillebror som blir ledsen om jag inte dyker upp på hans skolavslutning. Va? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? När jag har ungar ska jag sjukskriva mig varje avsluning.
den 8 juni 2009
den 2 juni 2009
To be or NOT to be a pirate
Jag har märkt att de flesta jag känner som;
1. jag inte känner via Ung Vänster
2. är relativt unga
3. faktiskt vågar berätta vad de röstar på i EP-valet,
..röstar på piratpartiet. Hm.
Hey, jag är jävligt glad att folk går och röstar överhuvudtaget, och det finns så många andra partier att rösta på som är fan så mycket värre. Men ändå. Det hela har fått mig att tänka mycket på det här fenomenet.
Piratpartiets enda fråga är den om fri kultur, personlig integritet, avvecklandet av patentsystemet and so on. Det är såklart frågor som är viktiga och jag håller med om mycket av det som står i deras principprogram, men det som slår mig mest när jag läser deras principprogram är just avsaknaden av.. allting annat.
Okej då, visst, jag vet att det är ett enfrågeparti, och jag erkänner att jag blir jävligt glad när dom sitter i debatter och kickar högern i just dessa frågor, och jag blir glad över att många i min bekantskapkrets nu går och röstar just för att de tycker att frågan om fildelning är den mest påtagliga frågan (och kanske den enda i deras tycke) som faktiskt berör dem just nu. Frågan om fildelning är ju en fråga som berör hela min generation, så jag förstår dem. Men sen då? Om man tittar bortom rätten till fri kultur? Om det är fler saker i ens liv som är viktiga än rätten till fri fildelning?
Även om jag också vill kunna lyssna på musik utan att bli fattig eller kriminell känns det aningens jobbigare att EU är sjukt odemokratiskt och att vi får mindre och mindre att säga till om medan de bestämmer mer och mer över oss. Beslut fattas bakom stängda dörrar utan att vi får förklaringar. Politiken är redan bestämd på förhand - oavsett hur vi röstar. Jag tycker det känns jävligt jobbigt att se på när våra demokratiska rättigheter försvinner undan för undan.
Jag fick inget sommarjobb i år, precis som så många andra jag känner. Hur kommer det se ut när jag är klar med min utbildning? En civilingenjör borde inte få problem att få jobb.. eller? Jag får en klump i magen när jag tänker på jobb i framtiden. På jobb nästa sommar. På jobb när jag är klar. Jag får en klump i magen när jag hör att dom varslar i hemkommunen och instinktivt tänker "min mamma kanske blir varslad" eller för den delen när jag tänker på dom vänner och bekanta som faktiskt blivit av med jobbet, eller kanske inte har någon chans att få jobb just nu. Dom är rätt många. Den klumpen jag får när jag tänker på sådant här är lite större än den klump i magen jag får när jag tänker på att patentsystemet inte fungerar som det ska.
Ja! Det är helt absurt att det stiftas lagar som gör att folk kan knata in på min dator och kika på vad jag pysslar med. Det är galet att den sittande regeringen kan läsa mina mail och mina sms - men det är, för mig, jävligt mycket mer galet att havens ekosystem håller på att kollapsa och att polerna smälter. Att framtida generationer kanske inte kommer ha en planet att leva på om vi inte handlar nu nu nu.
I Europaparlamentet sitter det just nu 785 ledamöter. De närmsta fem åren kommer det att sitta mellan 735 till 755 ledamöter (lite beroende på hur många länder som ansluter sig under perioden). Av dessa väljer vi i Sverige 18 stycken. Det är typ 2,5 % av alla ledamöter, om man avrundar lite snällt uppåt.
2,5 % är jävligt lite, och ibland känner jag, som så många andra, uppgivenheten komma smygande. En känsla av att vilja säga FUCK IT! Varför i helvete ska jag ens orka bry mig när det ändå inte spelar någon roll i slutändan? VARFÖR ska vi ens rösta när allt ändå är bestämt på förhand och när jag de nästa fem åren ändå inte kommer veta ett skit av det som händer nere i Bryssel? (Förutom när det kommer någon artikel i aftonbladet.se om att gurkor inte längre får vara si eller så böjda såklart.)
Men sen tänker jag om och tänker rätt. 2,5 procent må vara lite.. men det beror helt på vilka 2,5 procent man skickar. Då vill jag inte att personer som enbart har åsikter i en enda fråga och sitter tysta resten av tiden ska representera Sverige (läs: Piratpartiet). Då vill jag skicka dit folk som faktiskt tar strid för demokratin OCH vill ha fri kultur, fri fildelning och som älskar internet. Folk som kämpar för en rimlig klimatpolitik OCH för rätten till ett privatliv. Folk som faktiskt tycker det är ett problem att var fjärde ungdom i sverige är arbetslös OCH samtidigt ser ett problem i lagar som IPRED och FRA. (Och såklart vill avskaffa båda. Bums.)
Någon som har inställningen:
"Okej, om ni tänker fortsätta flytta makten från sverige till Bryssel ska vi fan inte göra det lätt för er. Fortsätter ni sprida bilden av att ni tar klimathotet på allvar men alltid låter den fria marknaden komma före kommer vi berätta sanningen om erat hyckleri. Vi kommer vara den kritiska rösten som behövs. Ni kan inte tysta oss. Muta oss. Få oss att försvinna. We are going to take you down - sooner or later.."
Och det är därför piratpartiet aldrig kommer få min röst samtidigt som jag med stolthet lägger min röst på Vänsterpartiet.
1. jag inte känner via Ung Vänster
2. är relativt unga
3. faktiskt vågar berätta vad de röstar på i EP-valet,
..röstar på piratpartiet. Hm.
Hey, jag är jävligt glad att folk går och röstar överhuvudtaget, och det finns så många andra partier att rösta på som är fan så mycket värre. Men ändå. Det hela har fått mig att tänka mycket på det här fenomenet.
Piratpartiets enda fråga är den om fri kultur, personlig integritet, avvecklandet av patentsystemet and so on. Det är såklart frågor som är viktiga och jag håller med om mycket av det som står i deras principprogram, men det som slår mig mest när jag läser deras principprogram är just avsaknaden av.. allting annat.
Okej då, visst, jag vet att det är ett enfrågeparti, och jag erkänner att jag blir jävligt glad när dom sitter i debatter och kickar högern i just dessa frågor, och jag blir glad över att många i min bekantskapkrets nu går och röstar just för att de tycker att frågan om fildelning är den mest påtagliga frågan (och kanske den enda i deras tycke) som faktiskt berör dem just nu. Frågan om fildelning är ju en fråga som berör hela min generation, så jag förstår dem. Men sen då? Om man tittar bortom rätten till fri kultur? Om det är fler saker i ens liv som är viktiga än rätten till fri fildelning?
Även om jag också vill kunna lyssna på musik utan att bli fattig eller kriminell känns det aningens jobbigare att EU är sjukt odemokratiskt och att vi får mindre och mindre att säga till om medan de bestämmer mer och mer över oss. Beslut fattas bakom stängda dörrar utan att vi får förklaringar. Politiken är redan bestämd på förhand - oavsett hur vi röstar. Jag tycker det känns jävligt jobbigt att se på när våra demokratiska rättigheter försvinner undan för undan.
Jag fick inget sommarjobb i år, precis som så många andra jag känner. Hur kommer det se ut när jag är klar med min utbildning? En civilingenjör borde inte få problem att få jobb.. eller? Jag får en klump i magen när jag tänker på jobb i framtiden. På jobb nästa sommar. På jobb när jag är klar. Jag får en klump i magen när jag hör att dom varslar i hemkommunen och instinktivt tänker "min mamma kanske blir varslad" eller för den delen när jag tänker på dom vänner och bekanta som faktiskt blivit av med jobbet, eller kanske inte har någon chans att få jobb just nu. Dom är rätt många. Den klumpen jag får när jag tänker på sådant här är lite större än den klump i magen jag får när jag tänker på att patentsystemet inte fungerar som det ska.
Ja! Det är helt absurt att det stiftas lagar som gör att folk kan knata in på min dator och kika på vad jag pysslar med. Det är galet att den sittande regeringen kan läsa mina mail och mina sms - men det är, för mig, jävligt mycket mer galet att havens ekosystem håller på att kollapsa och att polerna smälter. Att framtida generationer kanske inte kommer ha en planet att leva på om vi inte handlar nu nu nu.
I Europaparlamentet sitter det just nu 785 ledamöter. De närmsta fem åren kommer det att sitta mellan 735 till 755 ledamöter (lite beroende på hur många länder som ansluter sig under perioden). Av dessa väljer vi i Sverige 18 stycken. Det är typ 2,5 % av alla ledamöter, om man avrundar lite snällt uppåt.
Två och en halv procent. Sug på den du.
Folk som säger att vi måste vara med för att kunna påverka och förändra EU innifrån har uppenbarligen vaga kunskaper om matematik, inte har fattat vad EU handlar om eller så ljuger de.
2,5 % är jävligt lite, och ibland känner jag, som så många andra, uppgivenheten komma smygande. En känsla av att vilja säga FUCK IT! Varför i helvete ska jag ens orka bry mig när det ändå inte spelar någon roll i slutändan? VARFÖR ska vi ens rösta när allt ändå är bestämt på förhand och när jag de nästa fem åren ändå inte kommer veta ett skit av det som händer nere i Bryssel? (Förutom när det kommer någon artikel i aftonbladet.se om att gurkor inte längre får vara si eller så böjda såklart.)
Men sen tänker jag om och tänker rätt. 2,5 procent må vara lite.. men det beror helt på vilka 2,5 procent man skickar. Då vill jag inte att personer som enbart har åsikter i en enda fråga och sitter tysta resten av tiden ska representera Sverige (läs: Piratpartiet). Då vill jag skicka dit folk som faktiskt tar strid för demokratin OCH vill ha fri kultur, fri fildelning och som älskar internet. Folk som kämpar för en rimlig klimatpolitik OCH för rätten till ett privatliv. Folk som faktiskt tycker det är ett problem att var fjärde ungdom i sverige är arbetslös OCH samtidigt ser ett problem i lagar som IPRED och FRA. (Och såklart vill avskaffa båda. Bums.)
Någon som har inställningen:
"Okej, om ni tänker fortsätta flytta makten från sverige till Bryssel ska vi fan inte göra det lätt för er. Fortsätter ni sprida bilden av att ni tar klimathotet på allvar men alltid låter den fria marknaden komma före kommer vi berätta sanningen om erat hyckleri. Vi kommer vara den kritiska rösten som behövs. Ni kan inte tysta oss. Muta oss. Få oss att försvinna. We are going to take you down - sooner or later.."
Och det är därför piratpartiet aldrig kommer få min röst samtidigt som jag med stolthet lägger min röst på Vänsterpartiet.
den 1 juni 2009
På den andra dagen..
..återuppstod den! Jajamen, min fina telefon valde trots allt att inte överge mig. Förbenat skönt.
Såhär roligt kan det se ut när vi sitter och pluggar. Här försökte vi få någon rätsida på en inlämningsuppgift i dynamiken.
Hittar man ett lejon och en massa färgpennor så har man funnit min plats. Låt mig presentera Nante, mitt kära lejon. Han har varit en trofast vän, en maskot och ett starkt stöd genom mina år av universitetsstudier.
Om tio timmar skriver jag första tentan. Nu får ni hålla alla tummarna för att det här ska gå vägen. Det kan liksom gå lite hur som helst när man har decimalhitler som lärare. Efter den här kursen ska man också komma ihåg att vänja sig av med att skriva 14 decimaler på varje tal man räknar ut..
Såhär roligt kan det se ut när vi sitter och pluggar. Här försökte vi få någon rätsida på en inlämningsuppgift i dynamiken.
Det är rätt skoj att räkna ut banor för rymdfarkoster i tre olika koordinatsystem. Förutom när det går dåligt. Då kanske *host* någon *host* får för sig att skriva pubertala saker på tavlan...
Helvetesvinkeln. Vinkeln som helt enkelt inte ville bli funnen den dagen.
Ämma leker i MATLAB och försöker hitta matriser och annat skoj.
Hittar man ett lejon och en massa färgpennor så har man funnit min plats. Låt mig presentera Nante, mitt kära lejon. Han har varit en trofast vän, en maskot och ett starkt stöd genom mina år av universitetsstudier.
Sist men inte minst får ni se en bild av bröstfönstret. I klassrummen finns det fönster ut mot korridoren som fömodligen är menade att vara i höjd så att de som sitter i klassrummet ser ut. Problemet är att att.. ja, se själva. Det är liksom aningens märkligt att sitta på föreläsningar och bara se huvudlösa personer pasera utanför..
Jag ♥ mamma
Insåg att mitt förra inlägg var rätt bitter. Jag tycker nog att jag har rätt att vara lite bitter just idag. Men trots allt har det hänt bra saker också. Typ att det är mors dag och att jag tänkt mycket på min fina mamma. På grund av min frånvaro sista tiden har jag inte riktigt hunnit med veckans mamma. Fy skäms på mig. Så dagen till ära bjuder jag på tre fina minnen av min sköna mor.
Veckans mamma x 3
BBC
Min mor är rätt duktig på att sy och annat sådant husligt. Hon är bland annat en fena på aatt sy lajvkläder (vilket är det somm efterfrågas mest i familjen för tillfället). Ibland går hon dock bet på vissa saker och frågar då gärna farmor Vivi om råd, som även hon är en fena på att sy.
En gång sydde mamma ett lapptäcke. Hon kämpade med lapptäcket vid symaskinen och frågar helt plötsligt far min:
- Kan BBC?
Min far började då, helt förståeligt, fundera i banor om BBC kanske hade sänt någon dokumentär om lapptäcken och började fråga hur hon menade. Det min mor egentligen menade var:
- Kan Vivi sy?
Det finaste av allt är att farmor sedan dess går kort och gott under namnet BBC.
Konsten att stycka
Vi har även det fina tillfället då min mor frågar farmor om hon är duktig på att stycka. Min farmor som är en väldigt artig kvinna, som aldrig gör sig lustig över en annan person (precis som jag, hehe) blev rätt ställd och försökte liksom få till ett bra svar medan hon förmodligen funderade vad i helvete min mor menade:
- Njae.. nä, det kan jag nog inte riktigt påstå, nja.. eller, nä.. eller, hur menar du nu?
- Nej, jag ville stycka ett par vantar till Hannes..
- Jaha, du menar sticka! Ja, det är jag duktig på.
Fina grannar
En annan favorit är samtalet innan jul och huruvida vi har fina grannar eller inte.
- Mårtencito, tycker du att vi har fina grannar?
- Vad menar du nu?
- Ja, vi kanske kan hugga ner en till jul.
Vi har rätt fina granar på gården, och om jag inte missminner mig så högg vi ner en sådan istället till jul.
Veckans mamma x 3
BBC
Min mor är rätt duktig på att sy och annat sådant husligt. Hon är bland annat en fena på aatt sy lajvkläder (vilket är det somm efterfrågas mest i familjen för tillfället). Ibland går hon dock bet på vissa saker och frågar då gärna farmor Vivi om råd, som även hon är en fena på att sy.
En gång sydde mamma ett lapptäcke. Hon kämpade med lapptäcket vid symaskinen och frågar helt plötsligt far min:
- Kan BBC?
Min far började då, helt förståeligt, fundera i banor om BBC kanske hade sänt någon dokumentär om lapptäcken och började fråga hur hon menade. Det min mor egentligen menade var:
- Kan Vivi sy?
Det finaste av allt är att farmor sedan dess går kort och gott under namnet BBC.
Konsten att stycka
Vi har även det fina tillfället då min mor frågar farmor om hon är duktig på att stycka. Min farmor som är en väldigt artig kvinna, som aldrig gör sig lustig över en annan person (precis som jag, hehe) blev rätt ställd och försökte liksom få till ett bra svar medan hon förmodligen funderade vad i helvete min mor menade:
- Njae.. nä, det kan jag nog inte riktigt påstå, nja.. eller, nä.. eller, hur menar du nu?
- Nej, jag ville stycka ett par vantar till Hannes..
- Jaha, du menar sticka! Ja, det är jag duktig på.
Fina grannar
En annan favorit är samtalet innan jul och huruvida vi har fina grannar eller inte.
- Mårtencito, tycker du att vi har fina grannar?
- Vad menar du nu?
- Ja, vi kanske kan hugga ner en till jul.
Vi har rätt fina granar på gården, och om jag inte missminner mig så högg vi ner en sådan istället till jul.
My lucky day
Senaste tiden har jag varit rätt frånvarande, från allt. Livet som student är rätt härligt men det har sina baksidor. Som när tentaperioden närmar sig. Åh vad jag hatar tentaperioden.
Senaste veckorna har jag spenderat helt galet många timmar med skolböckerna. När man åker iväg till skolan kl åtta på morgonen.. och kommer tillbaka halv ett på natten vet man att man pluggar mycket. Ackompanjerade av skön 90-talsmusik har vi räknat, diskuterat, gjort fel, gjort fel igen, svurit, skrattat räknat lite till. Det går nästan inte att beskriva hur skönt det ska bli på torsdag eftermiddag då hela skiten är över, i alla fall för den här gången.
Igår och idag har det riktigt tagit emot aatt plugga. Känns som om hjärnan är helt proppfull och att det inte går att få in mer. Lite synd, för det är bara ena kursen jag känner att jag har kläm på, den faktiskt riktigt roliga kursen Dynamik för Rymdfärder där man får beräkna satellitbanor och annat skoj. Men det känns liksom som om min hjärna säger stopp nu. Jag orkar inge mer. Du får inte fortsätta behandla mig på det här sättet. Nu tar jag sommarlov. Hejdå.
Till råga på allt åkte jag fast för fortkörning idag, när vi skulle in och handla thaimat. Jättekul. Det går inte att beskriva den mängd självhat man känner när man inser att man varit så korkad att man kört för fort, och åkt dit. 5 kilometer för fort, på 70-väg. Blir en saftig bot, men så har man bara sig själv att skylla. Fan. Fan. Fan. Fan. Det kunde ha varit värre, såklart. Det finns massa saker jag skulle kunna gjort som skulle vara värre. Jag kunde ha kört fortare. Jag kunde ha krockat bilen. Men ändå, så jävla onödigt. Det är iofs rätt skönt när man ringer papsen och han säger:
Ja.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mer än att det inte är så farligt och välkommen in klubben. Det lär ju inte bli sista gången i ditt liv..
Min pappa är fin. Han vet hur han muntrar upp mig på bästa sätt, mest genom att visa att han älskar mig trots fel och brister.
Min underbara dag avslutas med att min telefon avled mitt i ett samtal. Får inte igång den hur jag än beter mig. Den är bara helt stendöd och visar inga tecken på att vilja återupplivas. Helt underbar dag.
Senaste veckorna har jag spenderat helt galet många timmar med skolböckerna. När man åker iväg till skolan kl åtta på morgonen.. och kommer tillbaka halv ett på natten vet man att man pluggar mycket. Ackompanjerade av skön 90-talsmusik har vi räknat, diskuterat, gjort fel, gjort fel igen, svurit, skrattat räknat lite till. Det går nästan inte att beskriva hur skönt det ska bli på torsdag eftermiddag då hela skiten är över, i alla fall för den här gången.
Igår och idag har det riktigt tagit emot aatt plugga. Känns som om hjärnan är helt proppfull och att det inte går att få in mer. Lite synd, för det är bara ena kursen jag känner att jag har kläm på, den faktiskt riktigt roliga kursen Dynamik för Rymdfärder där man får beräkna satellitbanor och annat skoj. Men det känns liksom som om min hjärna säger stopp nu. Jag orkar inge mer. Du får inte fortsätta behandla mig på det här sättet. Nu tar jag sommarlov. Hejdå.
Till råga på allt åkte jag fast för fortkörning idag, när vi skulle in och handla thaimat. Jättekul. Det går inte att beskriva den mängd självhat man känner när man inser att man varit så korkad att man kört för fort, och åkt dit. 5 kilometer för fort, på 70-väg. Blir en saftig bot, men så har man bara sig själv att skylla. Fan. Fan. Fan. Fan. Det kunde ha varit värre, såklart. Det finns massa saker jag skulle kunna gjort som skulle vara värre. Jag kunde ha kört fortare. Jag kunde ha krockat bilen. Men ändå, så jävla onödigt. Det är iofs rätt skönt när man ringer papsen och han säger:
Ja.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mer än att det inte är så farligt och välkommen in klubben. Det lär ju inte bli sista gången i ditt liv..
Min pappa är fin. Han vet hur han muntrar upp mig på bästa sätt, mest genom att visa att han älskar mig trots fel och brister.
Min underbara dag avslutas med att min telefon avled mitt i ett samtal. Får inte igång den hur jag än beter mig. Den är bara helt stendöd och visar inga tecken på att vilja återupplivas. Helt underbar dag.
den 11 maj 2009
Kvällspromenad på g
Det blev en helt fantastisk kväll i lördags! Nu har vi massor med bilder osm ska läggas upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag ut och promenera. Det är sjukt mysigt att gå på kvällen, även om det inte blir så mörkt nuförtiden. Med på nordnytt var vi idag ochså. Jag vägrar fortfarande att se på inslagen, försökte mig på att kika när Emma & Maria tittade, men så fort jag skulle in i bild sprang jag ut från rummet. Mycket moget.
den 10 maj 2009
Nattinatti
Klockan är halv fyra på morgonen och jag ska äntligen krypa ner i sängen efter en fantastisk kväll med trevliga människor. Mordmysteriet blev hur lyckat som helst och folk hade verkligen ansträngt sig för att hitta passande kläder och för att sätta sig in i sin roll. Jag är glad och lycklig och aningens trött. Godnatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
